Projektstöd

Vi måttanpassar varje trappa efter dina specifika önskemål och förutsättningar, vare sig du är arkitekt, fastighetsägare eller privatperson.

Inomhus bidrar kalkstenstrappan till en mjuk och harmonisk atmosfär. Vanliga format för inomhustrappor är 20, 30 eller 40 mm tjocklek på planstegen och sättstegen tillverkas vanligtvis i 20 mm tjocklek.

Utomhus erbjuder kalksten en oöverträffad förmåga att motstå väder och vind med bibehållen skönhet. Vanliga format för beklädnadstrappor utomhus är minst 30 mm tjocklek på planstegen och minst 20 mm tjocklek på sättstegen.

Våra blockstenstrappor är skapade för att stå emot tidens prövningar. För att en trapp ska kännas trevlig att gå i bör steghöjden vara mellan 140-170 mm. Bottensteget bör vara 20 mm tjockare än övriga steg då stenen bör sättas 20 mm ner i mark. Botten - och mellanstegen görs 20 mm djupare så att stegen som läggs på kan läggas med 20 mm överlappning. Översta steget tillverkas således i det stegdjup man önskar i färdig trapp.

De vanligast tjocklekarna är 20 alt 30 mm. Som standard så delas fönsterbänkar centrerat över 2 m. Djupet anpassas efter kundens önskemål. Vanligt utstick på nischbänkar är ca 3 cm.

Men eftersom varje stensort har sina unika egenskaper, avgörs möjlig storlek utan skarv från fall till fall. Vi hjälper dig att hitta rätt lösning för ditt projekt.

Eftersom varje stensort har sina unika egenskaper, avgörs möjlig storlek utan skarv från fall till fall - vi hjälper dig att hitta rätt lösning för ditt projekt. 

Vid urtag för exempelvis häll eller diskho rekommenderar vi 30 mm tjocklek för att säkerställa hållbarhet genom hela processen – från tillverkning till montering. För mindre ytor och utan håltagning, som bordsskivor, räcker ofta 20 mm för att skapa ett elegant och lättare uttryck. Kompositmaterial går ofta att producera i större och tunnare skivor så det kan vara ett alternativ när det efterfrågas. 

Hällarnas tjocklek anpassas efter den belastning de kommer att utsättas för. Vanlig tjocklek i trädgårdsmiljö är 30 mm. Vi kan leverera hällar i sågade format men även i oregelbundna skivor som tillpassas på plats.

Naturstensgolv är mycket lämpligt att kombinera med golvvärme. Stenen håller värmen länge och sprider den jämnt, vilket gör det behagligt att gå barfota. Det är också energieffektivt. Vid bruksläggning måste det vara minst 30 mm mellan slingorna och undersidan av golvplattorna.

Ta in kalkstenen i värmen så att den inte är för kall när du lägger den. Den bör förvaras inomhus ett tag innan läggning så att stenen kommit upp i minst 8–12 grader.

Lägg gärna upp plattorna innan du börjar sätta dom, så att du kan välja vilka stenar som gör sig bäst vid varandra och så att variationen som stenen rymmer blandas jämnt över ytan. Har du flera pallar så rekommenderar vi att du varierar från vilka pallar du plockar dina plattor från. 

När stenen ska kapas, tillpassas, på plats, så kan du välja att antingen välja att göra det med en stensåg eller en vinkelslip med diamantklinga. Vatten gör att klingan kyls av och att det dammar mindre. 

Välj fästmassa och fog med omsorg. Vi rekommenderar att du väljer en fästmassa för natursten. Fästmassan ska vara CE-märkt i enlighet med standarden SS-EN 12004:C2 STE S1. Den bör vara snabbhärdande så att inte stenen hinner suga upp fukt från fästmassan innan den brunnit. Om stenen är ljus, välj en vit snabbhärdande fästmassa. Stora format bör dubbelstrykas.

Golvplattorna är kalibrerade inom standardens tolerans, så det gör att de varierar lite i tjocklek varför vi rekommenderar en tandspackel med tandstorlek på minst 8 mm. 

Vilken fogbredd du väljer är upp till dig. Vi rekommenderar 2 eller 3 mm. Fogmassan du väljer ska även den vara lämplig för kalksten. I övrigt beror det på vilket utrymme som stenen läggs vilken fog man bör välja.

Vid behov av mjukfog så är det även då viktigt att den är för kalksten. Vanlig silikon innehåller olja som gör stenen mörk. 

Om du ska sätta kalkstenen i ett våtutrymme så är det klokt att behandla den med en primer på baksidan för att förhindra att det blir kalkutfällningar eller annat från underlaget.

Vi rekommenderar mekanisk montering av fasadsten. Antingen med kramlor – metallfästen i rostfritt stål som förankrar varje stenplatta i byggnadens stomme. Stenarna förbereds med hål, och kramlorna fästs i en bärande underkonstruktion eller direkt i betongvägg. Varje platta bärs upp av bärkramlor och fixeras upptill med hållkramlor, vilket ger en stabil och ventilerad fasad.

Det finns även olika typer av skensystem, där stenplattor hakas fast i vertikala eller horisontella metallprofiler, vanligtvis av aluminium eller rostfritt stål.

Mekanisk infästning ger stor flexibilitet – plattor kan justeras individuellt, bytas ut vid behov och hela fasaden kan demonteras och stenen återanvändas. Fogarna kan lämnas öppna eller tätas med elastisk fogmassa. Det är viktigt att fogmassan är kompatibel med kalksten för att undvika missfärgning eller skador.

Trappor inomhus monteras vanligtvis i fix men kan även monteras i bruk.

Ta in kalkstenen i värmen så att den inte är för kall när du lägger den. Den bör förvaras inomhus ett tag innan läggning så att stenen kommit upp i minst 8–12 grader.

När stenen ska kapas, tillpassas, på plats, så kan du välja att antingen välja att göra det med en stensåg eller en vinkelslip med diamantklinga. Vatten gör att klingan kyls av och att det dammar mindre. 

Välj fästmassa och fog med omsorg. Vi rekommenderar att du väljer en fästmassa för natursten. Fästmassan ska vara CE-märkt i enlighet med standarden SS-EN 12004:C2 STE S1. Den bör vara snabbhärdande så att inte stenen hinner suga upp fukt från fästmassan innan den brunnit. Om stenen är ljus, välj en vit snabbhärdande fästmassa.

Vilken fogbredd du väljer är upp till dig. Vi rekommenderar 2 eller 3 mm. Fogmassan du väljer ska även den vara lämplig för kalksten. I övrigt beror det på vilket utrymme som stenen läggs vilken fog man bör välja.

Vid behov av mjukfog så är det även då viktigt att den är för kalksten. Vanlig silikon innehåller olja som gör stenen mörk. 

Flis – Man kan lägga blocksteg i flis, kornstorlek 2-4 alt. 2-6 är lämpligt. Stenmjöl innehåller alltid finandel och är inte lämpligt.

Bruk – Bindemedlet i cementbruk ska följa standarden EN 197-1. För bruk som ska användas med natursten rekommenderas cement av typen CEM I, som har hög sulfatresistens (SR) och låg alkalihalt (LA). Denna typ av cement kallas CEM I-BV/LA/SR och säljs i Sverige under namnet anläggningscement. Traditionellt blandas cementbruk med ett förhållande som C 100/300 eller C 100/400, vilket betyder att du använder 1 del cement till 3-4 delar ballast (grus eller sand). Det är viktigt att blandningen sker enligt viktproportioner. Om du använder volymproportionering måste den baseras på en vägning. För att mäta, använd styva mätkärl av känd volym.

Bruket, som består av cement som bindemedel, ska helst blandas i en cementblandare, men mindre mängder kan blandas med en maskinvisp. Det blandade bruket bör användas inom 2 timmar vid en temperatur på max 20°C. Om retarder (ämnen som förlänger arbetstiden) tillsätts, kan blandningen användas längre. Ballasten (sand eller grus) måste skyddas från regn, eftersom blöt ballast påverkar blandningsförhållandet och konsistensen.

Om du planerar att montera skivan själv, är det bra att känna till att sten, trots sin hårdhet, är ett känsligt material som måste hanteras varsamt. Skivan ska alltid lyftas stående på högkant, aldrig liggande, och det är viktigt att undvika att ta i utskärningar för diskho eller häll. Även vid förvaring ska skivan stå upp mot en vägg, att lägga den platt på golvet kan leda till sprickor eller andra skador.

I många fall ligger skivan stadigt på plats utan att behöva fästas, men för extra säkerhet kan man använda lim eller dubbelhäftande tejp. När skivan ansluter mot en vägg eller en annan stenyta är det viktigt att täta skarvarna med en silikon/mjukfog. Det är viktigt att ni använder en silikon/mjukfog som är särskilt anpassad för natursten. Vanlig silikon innehåller ofta silikonolja som orsakar missfärgning och de kan även innehålla ättika som skadar karbonatstenar. Så välj en silikon/mjukfog anpassad för natursten.

När det är dags att montera bänkskivan är det viktigt att se till att underlaget är i våg. Skivan limmas sedan underifrån, mellan skivan och stommen – man bör alltså inte applicera lim på stommen först. Efter att skivan är på plats tätas eventuella skarvar mellan bänkskivor med en fog på cirka 1–2 millimeter.

Om du monterar en bakkantslist bör du också använda silikon både mot väggen och mot skivan. För bästa resultat kan du lägga en sträng fog bakom listen innan den trycks på plats, det ger ett
snyggare och tätare resultat utan att du behöver lägga lika mycket fog i efterhand.

Våra bänkskivor är behandlade med Stentvål när de levereras. Vi rekommenderar att ni fortsätter och underhåller den behandlingen.

HÄLLAR -

Vi levererar både hällar i sågade format och i oregelbundna skivor som tillpassas på plats. Vilken tjocklek som krävs beror på vilken belastning de kommer att utsättas för. I vanlig trädgårdsmiljö räcker oftast 30 mm.

Hällar i flis

Hällar och blocksteg kan med fördel läggas i flis med kornstorlek 2–4 eller 2–6 mm. Det är viktigt att undvika stenmjöl eftersom det innehåller finandel som kan binda fukt och skapa sättningar.

Hällar i bruk

Vid läggning i bruk bör du använda cement enligt EN 197-1. Vi rekommenderar CEM I-BV/LA/SR, även kallad anläggningscement, som har låg alkalihalt och god sulfatresistens. Ett vanligt blandningsförhållande är C 100/300eller C 100/400 (1 del cement till 3–4 delar ballast, mätt i vikt). Det är viktigt att blanda enligt viktproportioner, eller väga upp om du blandar efter volym. Bruket bör blandas i cementblandare eller med visp, och användas inom 2 timmar vid högst 20 °C. Ballasten måste vara torr, eftersom blöt ballast påverkar blandningen negativt.

FOGNING -

Fogning med fogsand

För hällar lagda i flis används fogsand eller fint makadam. Borsta ner materialet diagonalt med en kvast och vattna försiktigt för att packa. Fyll gärna på med mer fogmaterial under de första åren för bästa stabilitet. Denna metod passar även för oregelbundna plattor, där fogbredden anpassas efter stenens form. Som alternativ kan vissa ytor fogas med gräs eller tåliga marktäckare.

Fogning med cementbruk

Vid brukläggning ska fogarna också fyllas med cementbruk, blandat i förhållandet 1:3 (cement:sand). Fukta kanterna på plattorna före fogning och se till att inga luftfickor bildas. Håll fogarna fuktiga i minst 7 dagar efter fyllning, och skydda området med presenning vid behov. Ytan kan beträdas efter cirka två dagar.

Växtfog

För rustika miljöer eller oregelbundna stenar kan fogarna fyllas med jord och gräsfrö, ovanpå ett lager sand. Blanda jorden och fröet i en betongblandare, sopa ner det i fogarna och vattna. Alternativt kan du plantera tåliga marktäckare, som trampnarv, direkt i fogarna. 

RENGÖRING - ENKLAST MED SÅPA
För kalksten och marmor, som båda är karbonatstenar, rekommenderas såpa eller stentvål. Kalken i stenen reagerar med såpan och bildar en naturlig kalktvål – precis som på ett såpat trägolv – som skyddar ytan på ett milt och effektivt sätt. Vid lättare rengöring räcker torrstädning ofta gott. När stenen är ny och innan den tas i bruk så rekommenderar vi att du skurar/torkar av stenen, gärna ett par gånger, med ett såpavatten med stor andel såpa/stentvål. Ungefär 10-20 % är lagom. Upplever du att stenen blir kladdig så är det bara att torka av stenen med rent vatten. Till daglig rengöring räcker det sedan med 5-10 % såpa i vattnet.

Om du har en bänkskiva i kalksten eller marmor är det viktigt att vara försiktig med sura vätskor som vin, ättika och fruktjuice. Dessa material är känsliga för syror och kan etsa ytan, vilket kan lämna
fläckar som inte går att ta bort. För att undvika detta bör spill torkas upp så
snabbt som möjligt. Fläckarna påverkar inte hållfastheten eller funktionaliteten hos stenen, men de kan påverka dess utseende.

FLÄCKAR -
Marmor är känslig för syror som vin, fruktjuice och ättika. Spill bör torkas upp direkt för att undvika etsningar och
missfärgningar. Fläckar påverkar inte marmorns hållbarhet, endast utseendet –
och med tiden smälter många fläckar in i ytan som en del av dess naturliga patina.

SÅ BEHANDLAR DU FLÄCKAR
Om en etsning uppstår – ha tålamod. Många märken mattas av med tiden. För att påskynda processen kan du använda en fetare såpalösning som får verka en stund. Vid djupare etsningar kan ytan slipas försiktigt med våtslippapper (korn 500) och vatten – använd mjuka, cirkulära rörelser utan hårt tryck. Avsluta med att tvätta ytan med stentvål eller såpa och torka torrt. Upprepa vid behov.

Vid svåra fläckar kan man använda Aceton, T-röd och blyfri bensin. Om fläcken hunnit tränga in i stenen så kan man använda sig av pastametoden. Det innebär att man blandar ett av ovanstående lösningsmedel med krita, bentonitlera eller potatismjöl. Pastan läggs på fläcken som innan ev. fuktats med lösningsmedlet, låt pastan torka innan den borstas bort och ytan tvättas med vatten.

Varning: Marmor och kalksten skadas av
syror och sura rengöringsmedel (pH lägre än 7). Syror kan även påverka
fogbruket.

Allmänna tips:
Ta bort fläcken så snabbt som möjligt för att undvika att den tränger in i stenen.
Försök först att suga upp fläcken med hushållspapper eller absorberande material. Använd en fuktig duk och vatten för att rengöra. För envisa fläckar, använd en lösning med vatten och diskmedel eller allrent. Använd alltid enkla metoder först innan kemikalier.  
Följ säkerhetsföreskrifterna för de medel du använder.

Pasta-metoden:
Blanda ett lösningsmedel med ett absorberande pulver (som krita eller
potatismjöl) till en pasta. Applicera pastan på fläcken och låt den torka.
Borsta bort den och tvätta med vatten. Testa alltid på en liten yta först.

FLÄCKTYPER:
Cementbruk: Ta bort innan det härdar genom att försiktigt skrapa bort och slipa ytan. Använd aldrig syra.
Fett/olja: Ta bort snabbt med papper och tvätta med lösningsmedel som lacknafta eller aceton.
Gummiklackar: Ta bort med cellulosaförtunning eller lacknafta.
Lim: Beroende på typ, använd thinner eller aceton. Prova först på en liten yta.
Märkpennor: Använd T-röd eller thinner. Om fläcken är djup, använd pasta-metoden.
Olje-/lackfärg: Ta bort med thinner eller terpentin.
Plastfärg: Ta bort innan det härdar med vatten. För härdade fläckar, skrapa försiktigt.
Rost: Svår att ta bort, särskilt om den har funnits länge. Använd oxalsyra försiktigt.
Stearin: Skrapa bort mekaniskt eller använd frysspray. Eftertvätta med motorbensin.
Te: Torka upp fläcken snabbt. Använd diskmedel eller Allrent. För att bleka, använd Klorin (var försiktig med marmor).
Tejp: Ta bort limrester med thinner eller aceton.
Tuggummi: Skrapa bort eller använd frysspray.
Urin: Tvätta med diskmedel eller Allrent.

RENGÖRING - ENKELT OCH EFFEKTIVT
Skiffer är lätt att rengöra med ett milt, pH-neutralt rengöringsmedel och en mjuk trasa eller svamp. För daglig rengöring kan du använda ljummet vatten.

TORKA BORT SPILL
Skiffer är ganska motståndskraftig mot vätskor, men spill bör fortfarande torkas upp direkt för att undvika fläckar och skador. Ju snabbare spill tas bort, desto
bättre för att bevara stenens naturliga skönhet.

IMPREGNERING - I UTSATTA MILJÖER
Trots skifferns hållbarhet så mörknar den av fett. Så om du ska ha din skiffer i
miljöer där den utsätts för fett så kan du välja att impregnera den för att inte förändra stenens utseende, välj då en nano-impregnering eller annan produkt som inte förändrar stenens utseende eller så kan du också välja att olja in stenen med exempelvis paraffinolja. Så att hela stenen blir jämnt färgad av oljan.

BEHANDLING AV FLÄCKAR
Vid svåra fläckar kan man använda Aceton, T-röd och blyfri bensin. Om fläcken hunnit tränga in i stenen så kan man använda sig av pastametoden. Det innebär att man blandar ett av ovanstående lösningsmedel med krita, bentonitlera eller potatismjöl. Pastan läggs på fläcken som innan ev. fuktats med lösningsmedlet, låt pastan torka innan den borstas bort och ytan tvättas med vatten.

Allmänna tips:
Ta bort fläcken så snabbt som möjligt för att undvika att den tränger in i stenen.
Försök först att suga upp fläcken med hushållspapper eller absorberande material.     
Använd en fuktig duk och vatten för att rengöra.
För envisa fläckar, använd en lösning med vatten och diskmedel eller allrent.     
Använd alltid enkla metoder först innan kemikalier.     
Följ säkerhetsföreskrifterna för de medel du använder.

 Pasta-metoden:
Blanda ett lösningsmedel med ett absorberande pulver (som krita eller potatismjöl) till en pasta. Applicera pastan på fläcken och låt den torka. Borsta bort den och tvätta med vatten.
Testa alltid på en liten yta först.

Fläcktyper:
Cementbruk: Ta bort innan det härdar genom att försiktigt skrapa bort och slipa ytan. Använd aldrig syra.
Fett/olja: Ta bort snabbt med papper och tvätta med lösningsmedel som lacknafta eller aceton.
Gummiklackar: Ta bort med cellulosaförtunning eller lacknafta.
Lim: Beroende på typ, använd thinner eller aceton. Prova först på en liten yta.
Märkpennor: Använd T-röd eller thinner. Om fläcken är djup, använd pasta-metoden.
Olje-/lackfärg: Ta bort med thinner eller terpentin.
Plastfärg: Ta bort innan det härdar med vatten. För härdade fläckar, skrapa försiktigt.
Rost: Svår att ta bort, särskilt om den har funnits länge. Använd oxalsyra försiktigt.
Stearin: Skrapa bort mekaniskt eller använd frysspray. Eftertvätta med motorbensin.
Te: Torka upp fläcken snabbt. Använd diskmedel eller Allrent. För att bleka, använd Klorin (var försiktig med marmor).
Tejp: Ta bort limrester med thinner eller aceton.
Tuggummi: Skrapa bort eller använd frysspray.
Urin: Tvätta med diskmedel eller Allrent.

RENGÖRING - ENKEL OCH EFFEKTIV
Använd ett milt, pH-neutralt rengöringsmedel och en mjuk trasa eller svamp. Granit är tålig, men undvik starka kemikalier eller syrahaltiga produkter som kan påverka stenens yta. Torrstädning eller lätt såpadusch fungerar utmärkt för daglig rengöring.

IMPREGNERING FÖR EXTRA SKYDD
I miljöer där graniten utsätts för fett så finns det två olika vägar att gå. Fett förändrar stenen utseende, den blir mörkare och färgen djupare. Hur mycket, beror på vilken bearbetning stenen har. Vill man behålla stenens färg så kan det vara klokt att impregnera den. Välj då en impregnering som inte påverkar stenens
utseende. Man kan också välja att olja in stenen för att inte fettfläckar ska synas. Använd då exempelvis paraffinolja.

FLÄCKAR -
Granit är resistent mot de flesta vätskor, men spill bör ändå torkas upp direkt för att förhindra eventuella fläckar. Vid behov kan du använda en mild rengöring för att få bort fläckar. Om graniten ska ligga i en miljö där den riskerar att utsättas för fettfläckar så kan det vara en god idé att impregnera den för att undvika att den mörknar.

BEHANDLING AV FLÄCKAR
Vid svåra fläckar kan man använda Aceton, T-röd och blyfri bensin. Om fläcken hunnit tränga in i stenen så kan man använda sig av pastametoden. Det innebär att man blandar ett av ovanstående lösningsmedel med krita, bentonitlera eller potatismjöl. Pastan läggs på fläcken som innan ev. fuktats med lösningsmedlet, låt pastan torka innan den borstas bort och ytan tvättas med vatten.

Vid svåra fläckar kan man använda Aceton, T-röd och blyfri bensin. Om fläcken hunnit tränga in i stenen så kan man använda sig av pastametoden. Det innebär att man blandar ett av ovanstående lösningsmedel med krita, bentonitlera eller potatismjöl. Pastan läggs på fläcken som innan ev. fuktats med lösningsmedlet, låt pastan torka innan den borstas bort och ytan tvättas med vatten.

Allmänna tips:
Ta bort fläcken så snabbt som möjligt för att undvika att den tränger in i stenen.
Försök först att suga upp fläcken med hushållspapper eller absorberande material.    
Använd en fuktig duk och vatten för att rengöra.     
För envisa fläckar, använd en lösning med vatten och diskmedel eller allrent.     
Använd alltid enkla metoder först innan kemikalier.
Följ säkerhetsföreskrifterna för de medel du använder.

Pasta-metoden:
Blanda ett lösningsmedel med ett absorberande pulver (som krita eller potatismjöl) till en pasta. Applicera pastan på fläcken och låt den torka. Borsta bort den och tvätta med vatten.
Testa alltid på en liten yta först.

Fläcktyper:
Cementbruk: Ta bort innan det härdar genom att försiktigt skrapa bort och slipa ytan. Använd aldrig syra.
Fett/olja: Ta bort snabbt med papper och tvätta med lösningsmedel som lacknafta eller aceton.
Gummiklackar: Ta bort med cellulosaförtunning eller lacknafta.
Lim: Beroende på typ, använd thinner eller aceton. Prova först på en liten yta.
Märkpennor: Använd T-röd eller thinner. Om fläcken är djup, använd pasta-metoden.
Olje-/lackfärg: Ta bort med thinner eller terpentin.
Plastfärg: Ta bort innan det härdar med vatten. För härdade fläckar, skrapa försiktigt.
Rost: Svår att ta bort, särskilt om den har funnits länge. Använd oxalsyra försiktigt.
Stearin: Skrapa bort mekaniskt eller använd frysspray. Eftertvätta med motorbensin.
Te: Torka upp fläcken snabbt. Använd diskmedel eller Allrent. För att bleka, använd Klorin (var försiktig med marmor).
Tejp: Ta bort limrester med thinner eller aceton.
Tuggummi: Skrapa bort eller använd frysspray.
Urin: Tvätta med diskmedel eller Allrent.

Prestandadeklaration 1341 Svart JK

Prestandadeklaration 1469 Svart JK

Prestandadeklaration 12057 Svart JK

Prestandadeklaration 12058 Svart JK

Prestandadeklaration 1341 Gråbrun JK

Prestandadeklaration 1469 Gråbrun JK

Prestandadeklaration 12057 Gråbrun JK

Prestandadeklaration 12058 Gråbrun JK

Prestandadeklaration 1341 Grå JK

Prestandadeklaration 1469 Grå JK

Prestandadeklaration 12057 Grå JK

Prestandadeklaration 12058 Grå JK

Prestandadeklaration 1341 Gotland Bro

Prestandadeklaration 1469 Gotland Bro

Prestandadeklaration 12057 Gotland Bro

Prestandadeklaration 12058 Gotland Bro

Stenhandboken, ytbearbetningar

Stenhandboken, utemiljö

Stenhandboken, klotter

Stenhandboken, innemiljö

Stenhandboken, fasader

Stenhandboken, fasader komplettering

Stenhandboken, fasader i fästmassa